I väntan på tolvslaget
Här sitter jag som en annan nyårsfirande femåring och inväntar tolvslaget. Jag är nämligen den man ska maila om man vill följa med på en resa till Kraków i maj, och idag är sista anmälningsdagen. Det vore ju illa om någon anmäler sig typ 23.59 och jag missar det, så jag väntar. Jag känner mig som en väktare av någonting heligt.
Igår hetsåt jag ett helt paket Läkerol. Eller, det var inte ens Läkerol, det var någon slags ful-Läkerol från Lidl. Sen fick jag jätteont i magen, så gör aldrig det. Det är mitt råd till er. Goda råd är dyra, säger man väl? Det här var helt gratis, så det var väl kanske inte så gott då.
Jag fick slut på saker att skriva så nu har jag bläddrat lite i en diktbok av Bob Hansson som jag lånade på biblioteket förut. Han skriver att om man anstränger sig för att tycka om till exempel tråkiga gubbar på TV, knarkare eller majorer så är det lite som att tycka om sig själv i förväg, för man kanske blir en sådan någon gång. Det tycker jag låter smart. Fast jag blir nog ingen av de där grejerna. Jag tror att jag kanske kan komma att bli en långsam tant med grumliga ögon och en lätt doft av hårbotten, så jag ska anstränga mig lite extra för att tycka om sådana från och med nu.
Och vips så blev klockan 00:00 och inga fler anmälningar kom in. Nu kan jag somna, förvissad om att jag skötte mitt jobb som väktare av den heliga hotmailadressen.
God natt!
Kommentarer
Trackback
