Ja...eller jo...eller jag vet inte...men typ så.

Hon tycker inte om vårsolnedgångar, de påminner henne om blåmärken. Som om himlen blivit slagen.

Hon tycker inte om lyckliga slut, för hon vet att när eftertexterna rullat bort kan det bara bli värre.

Hon tycker inte om att hon kysser folk bara för att det är lättare än att prata.

Hon tycker inte om att hon skriver det här inlägget, det får henne att låta som den där lilla Kent-tjejen hon var i åttan.

Men hon tycker om pianofingrar. Och cellofan, ordet alltså, det är fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0