jossevafan

När jag är ute i julrushen spelas det alltid upp en liten film i mitt huvud. Händelseförloppet är följade: Jag tar fram en machete och skövlar ner alla hysteriska sista minuten-julshoppare. Blodet stänker, jag är en äventyrare och folkmassan är en snårig djungel som jag arbetar mig igenom.

Idag testade jag att lyssna på Mer jul, den äckligt klämkäcka jullåten med Adolphson & Falk alltså, samtidigt som jag vandrade över sergels torg och föreställde mig att jag högg av de där armarna som tyngdes ner av julklappsfyllda kassar. Det förstärkte hela upplevelsen och jag började skratta för mig själv, sen kände jag mig så konstig att jag nästan började gråta. När jag var som svagast och trodde att min sista stund var kommen slogs julmusiken i mina öron om till Anna Ternheim och jag krockade nästan med vad som måste ha varit Stockholms vackraste man. Han jobbade inne på Weekday på drottninggatan. Hela upplevelsen var så överväldigande att jag köpte en ganska osmaklig korvskinnskjol. Jag behåller den nog trots att jag ser ännu mer prostituerad ut i den än vad jag brukar göra, sånt super man bort ganska lätt.

Jag inser att jag framstår som labil och lite läskig nu, men längst in i själen förstår ni nog vad jag menar.