Min mörka sida visar sig
En gång när jag och Frida var små hittade vi en dator på skolgården, som de små ligister vi var bestämde vi oss för att sparka sönder den. Det var en massaker på hög nivå, när tangenterna flög genom luften kände jag mig som ett skinhead i färd med att sparka ut en teknologisk tandrad. Att totalförstöra en dator är bland det mest tillfredsställande man kan göra, jag är glad att jag har fått uppleva det. Nu när jag sitter här framför en dator som är jävligt dum i huvudet kan jag tänka tillbaka på den där dagen när jag mördade en av hans artfränder, det hjälper lite.
Datorn har nu alltså bestämt sig för att totalvägra ljuduppspelning och msn. Vafan!? Msn har liksom varit räddningen för mig som är fobiskt rädd för telefoner, har jag inte blivit beordrad att ringa vid en särskild tidpunkt måste jag hyperventilera i en halvtimme innan jag vågar. Jag vet inte varför, mina rädslor är inte jättelogiska. Jag är nämligen även hysteriskt rädd för cyklister, grodmän (de bor i bajamajor och nyper en i skinkan när man kissar, jag lovar), halvursköljda filtallrikar och överdrivet snygga människor.
Nu ska jag titta på Simma lugnt Larry med pappa, det hjälper mot allt. Pappa ropar på mig, jag är saknad! :D
Hasta la vista babies!
ja det där minns jag!! det var väldigt trevligt, antagligen min idé också haha
haha ja, och att åka ner för trappen på en madrass var förmodligen också din idé. Och att sitta i varsin garderob i över en timme och prata genom ett litet hål i väggen.
haha ja är så kreativ
var det min idé att ta den där lilla plastkärran ner för rutschbanan?
med dig som testkanin såklart..
Jag skulle ha passat i jackass som barn, tänk att jag gick med på att göra det!? Någonting måste jag ha lidit av.
