jossevafan

Här sitter jag och dricker citronjuice och lyssnar på gyllene tider, jag råkar hata både citronjuice och gyllene tider så det känns som en ganska tvivelaktig sysselsättning egentligen. Igår var vi ute och snurrade, jag och girlsen. Det känns, i kroppen och i plånboken, men det var det värt. Kvällens look var sexifierad utomjording, en riktig hit måste jag säga. Kvällen fick en bra start, vi åkte t-bana och roade folk i vår omgivning, särskilt en liten man som såg ut som en ihoptryckt Morgan Freeman. Sen gled vi in på ett folktomt Ace, jag känner att vi är på Ace lite för ofta men det har vi gemensamt med exakt varenda en som hänger där. Medans jag fyllnade till på min spejsade "gör vad du vill"-drink började det komma mer folk, alla var glada.

Sen drack vi och dansade och socialiserade. Jag blev inblandad i nån slags otrohetsaffär, lite spänning i vardagen är alltid kul. När det var över kände jag mig lite rastlös så jag gick in till det andra dansgolvet för att ragga vilt. Det slutade med att jag hamnade mitt emellan en alldeles för lång kille och en alldeles för kort, jag valde den långa. Jag insåg ganska snabbt att jag hade fattat ett dumt beslut, han var ful och äcklig. Jag tänkte att jag skulle dra därifrån, då höll han fast mig och bet mig i halsen. "Hjälp! en vampyr" tänkte jag och slet mig loss och sprang för livet. Jag hittade Marion i trappen och kände mig extremt lättad. Sen dansade vi galet till stängning. I garderobskön diskuterade jag mitt hår med två killar, de fick känna lite på det. På t-banan var det en kille som ville slåss, inte med oss förstås utan med några andra. Jag försökte agera fredsduva och bjöd alla på salt & blandat, det hjälpte inte. Väl hemma åt jag fiskgratäng och tittade på nånting på tv som jag inte minns, det kanske lagras i mitt undermedvetna och sen kommer det att påverka mig under resten av livet om jag inte betalar en massa pengar till scientologerna och blir renad. Undrar vart de tar vägen egentligen, alla de där minnena som man tappar. Tänk om man kunde fånga upp dem precis innan de plumsar ner i det där gråa havet av evig glömska. Då skulle man kunna ge dem till någon som inte har så många egna minnen. Nästa gång jag tänker bli aspackad ska jag bli det med en plastpåse fastknuten runt huvudet, så samlas alla saker som jag inte kommer att minnas där. Sen kan jag sälja påsen på e-bay, "en påse med överblivna minnen".
 
Nu ska jag ta tag i mitt liv och hjälpa Sanna reklamera ett par skor, dags att ta fram min inre Sverker "Ska det vara så!?".

Fridens liljor!