Ohoj!
Här sitter jag avlönad och avlusad! Eller i alla fall avlönad, och befriad från arbetslivet löss en hel helg! Innan jag börjar med mina mentala förberedelser inför kvällen ska jag berätta om mina bravader. Idag kom jag till jobbet med sol i sinnet och kände att "I dag ska jag vara en tillgång för Trimble, en fläckfri arbetare". Det gick bra till en början, jag morgonminglade med en kopp wiener melange i handen och spred glädje omkring mig. Monterandet flöt på och jag kände mig mycket nöjd med min insats, men när jag skulle rätta till en låda på ett bord stötte den till en annan låda som var fylld med prismor. Lådan föll till marken och ett olycksbådande klirr hördes, katastrofen var ett faktum. "Där gick 3000 kronor i kras" sa min medarbetare Björn. Som en annan sängvätare sänkte jag skamset blicken och undrade om jag skulle få bära en dumstrut på firmafesten nu.
Lite senare fick jag åter igen Björn att skrika: "Men neeej!" genom att utlösa ett massras i en låda fylld med instrument. På fikarasten gick jag ner och satte mig i omklädningsrummet och tröståt gamla dadlar medan jag lyssnade på hello saferides nya skiva och skickade ångest-sms. När arbetet kallade låste jag in mig på toaletten ett litet tag och gjorde roliga miner i spegeln. Jag uppfann en ny look som jag kallar "Allergisk Johan Rheborg", jag ser ut som honom fast mer uppsvullen. Den kan bli kvällens partytrick om andan faller på. När det var en halvtimme kvar på min arbetsdag fanns det inget kvar att göra. Jag sysselsatte mig med att städa och ifrågasätta formgivningen på flaskan med ESD-bordcleaner, den är jätteful vilket inte skulle göra mig så mycket om det inte var för att medlet innehåller både färgämnen och parfym. Vad är meningen med att gå halvvägs? Är flaskan ful så kan man ju lika gärna göra innehållet fult. Jag kom ingen vart där kände jag så jag gick till pappas rum och trackasserade honom och åt upp hans pepparkakor. Sen kände jag mig som en missförstådd och oälskad dotter så jag åkte hem. Anledningen till hans kyliga bemötande kan möjligtvis vara att när jag igår fick reda på att han fyller år på söndag så utbrast jag: "VA!? men du fyller ju år i oktober".
Jag börjar även misstänka att jag befinner mig i en väldigt fertil ålder, Julia har ju alltid sagt att man ska skaffa barn i tonåren om man ska se det hela ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Jag har nämligen aldrig känt mig såhär desperat i hela mitt liv, det hela började med att jag kom på mig själv med att stå och fundera över vem av männen i Mamma Mia jag helst skulle välja. Jag kan gå runt på jobbet och bara längta efter en kram, jag känner mig som en sån där överdrivet kelig katt som stryker sig mot benen och stalkar en tills man vrider nacken av den, ungefär. Dessutom får jag moderskänslor för allt och alla, häromdagen såg jag en ensam och övergiven liten lurvig stövel som jag bara ville ta i min famn och sjunga vaggvisor för. Jag kanske borde snacka med Gud om en sån där obefläckad avelse. För det är ju en unge jag vill ha, inte nån äcklig karl som luktar forsvett och snarkar. Fast det är klart, ibland kan jag sakna en välskulpterad rygg vid spisen att vila ögonen på, och varma andetag i nacken när jag sover. Och jag är ju inte ens kristen, jag tar tillbaka erbjudandet Gud, hör du det?
God helg
Lite senare fick jag åter igen Björn att skrika: "Men neeej!" genom att utlösa ett massras i en låda fylld med instrument. På fikarasten gick jag ner och satte mig i omklädningsrummet och tröståt gamla dadlar medan jag lyssnade på hello saferides nya skiva och skickade ångest-sms. När arbetet kallade låste jag in mig på toaletten ett litet tag och gjorde roliga miner i spegeln. Jag uppfann en ny look som jag kallar "Allergisk Johan Rheborg", jag ser ut som honom fast mer uppsvullen. Den kan bli kvällens partytrick om andan faller på. När det var en halvtimme kvar på min arbetsdag fanns det inget kvar att göra. Jag sysselsatte mig med att städa och ifrågasätta formgivningen på flaskan med ESD-bordcleaner, den är jätteful vilket inte skulle göra mig så mycket om det inte var för att medlet innehåller både färgämnen och parfym. Vad är meningen med att gå halvvägs? Är flaskan ful så kan man ju lika gärna göra innehållet fult. Jag kom ingen vart där kände jag så jag gick till pappas rum och trackasserade honom och åt upp hans pepparkakor. Sen kände jag mig som en missförstådd och oälskad dotter så jag åkte hem. Anledningen till hans kyliga bemötande kan möjligtvis vara att när jag igår fick reda på att han fyller år på söndag så utbrast jag: "VA!? men du fyller ju år i oktober".
Jag börjar även misstänka att jag befinner mig i en väldigt fertil ålder, Julia har ju alltid sagt att man ska skaffa barn i tonåren om man ska se det hela ur ett naturvetenskapligt perspektiv. Jag har nämligen aldrig känt mig såhär desperat i hela mitt liv, det hela började med att jag kom på mig själv med att stå och fundera över vem av männen i Mamma Mia jag helst skulle välja. Jag kan gå runt på jobbet och bara längta efter en kram, jag känner mig som en sån där överdrivet kelig katt som stryker sig mot benen och stalkar en tills man vrider nacken av den, ungefär. Dessutom får jag moderskänslor för allt och alla, häromdagen såg jag en ensam och övergiven liten lurvig stövel som jag bara ville ta i min famn och sjunga vaggvisor för. Jag kanske borde snacka med Gud om en sån där obefläckad avelse. För det är ju en unge jag vill ha, inte nån äcklig karl som luktar forsvett och snarkar. Fast det är klart, ibland kan jag sakna en välskulpterad rygg vid spisen att vila ögonen på, och varma andetag i nacken när jag sover. Och jag är ju inte ens kristen, jag tar tillbaka erbjudandet Gud, hör du det?
God helg
Kommentarer
Trackback
