jossevafan

Nuförtiden är jag inte ensamstående. Jag tänkte att jag skulle berätta det. Det finns mycket som är bra med att ha någon. Till exempel rakar jag benen mycket oftare nu, och jag gillar att ha rakade ben för då känner jag mig mer som en kvinna. Dessutom kan jag dansa jättefult på krogen eftersom jag inte behöver bekymra mig över vad potentiella ragg ska tycka.

Det är konstigt. Plötsligt känns det helt naturligt att vandra runt med någon annans fingrar lindade kring mina. Jag menar, alla andra gånger jag har funnit mig själv i den situationen har jag mest bara gått omkring och undrat hur länge jag måste gå så innan jag får släppa, typ "men tänk om jag får kramp och det blir klistrigt och jobbigt, måste jag ändå hålla kvar tills jag ska göra något annat med handen?". Det känns bara så självklart nu, och jag vill inte springa iväg så fort jag kommer nära. Jag är glad där, även fast jag får skäggskav på näsan, för det är så tryggt och varmt.

Jag tror att jag har lärt mig att leva i nuet, att inte tänka "men om en vecka? om en månad? om ett halvår?". Det är rätt nu, idag, här, och allt annat är ett senare problem.

God natt