Planer
Även om det kanske verkar som att jag mest bara tänker på skumma ansikten på tunnelbanan och vodka så funderar jag faktiskt över framtiden ibland också. Det brukar leda till ångest som jag hanterar genom att antingen begrava huvudet i en varm bröstkorg någonstans under täcket eller panikskapa en plan.
För tillfället är planen att inbilla mig att folk alltid kommer att ta hand om mig. Att jag kan skita i allt; tvätt, disk, räkningar och jobb. Att det kommer att vara så synd om mig att någon helt enkelt måste hjälpa mig till slut. Det känns som en jävligt solid plan.
Just nu känner jag mig väldigt lugn, eller avtrubbad kanske. Men om någon vecka, när min högskoleansökan är oåterkallelig och allt har sjunkit in kommer jag förmodligen att gå i bitar över att jag lät mamma söka åt mig. Jag har knappt sett efter vad hon har valt, det får väl bli en överaskning. Om allt skiter sig åker jag bara. Bort. Och så ser jag vad som händer. Det är ju också en bra plan.
Chup!
