jossevafan

Idag satt jag på ett staket i blåsten och brevid mig satt en av ungarna på jobbet. "Min tjej" sa han och tittade på mig. Jag tittade tillbaka och log. Med sin 8-åriga pojkstämma frågade han sedan allvarligt: "Snälla, kan inte vi gifta oss och skaffa barn?". "Du tycker inte att jag är lite väl gammal för dig?" frågade jag. "Nej, du är så ung och vacker" svarade han.

Jag kanske borde tacka ja, med en bulle i ugnen skulle valmöjligheterna inför hösten minska radikalt. Det skulle kännas fint att krympa världen lite, just nu känns den så fruktansvärt stor.