Ja!
När jag strosade hemåt från tunnelbanan ikväll kändes livet så fantastiskt bra. Framför mig gick en tjej som såg sådär härligt mjuk ut att jag bara ville peta på henne. Jag föreställer mig att det skulle ha kännts lite som att stoppa fingret i en burk med solvarm pruttlera. Hon hade en gul kjol som fladdrade i takt till musiken i mina hörlurar (On the museum island med Emmy The Great, sjukt bra låt att nattvirvla till). När jag balanserade längs stenkanten vid skolan och månen suddades ut av trögflytande moln kunde jag skymta ett rosa, blomstrande träd i skenet av en gatlykta och jag tänkte "det här är bättre än filmerna, till och med bättre än Eternal Sunshine of the Spotless mind". Sen kände jag mig för ett ögonblick lite klyschig men jag slog bort tanken för ikväll, just ikväll vågar jag klyschan.
