jossevafan

Bloggkvalitén här har gjort ett störtdyk, jag vet. Men fan, jag har ju ingen tid att tänka längre. Mitt förra jobb var en enda tankeverkstad men nu har jag tvingats ta ett rejält kliv ut ur mitt eget huvud. Min hjärna är fylld av saker som kommer utifrån, saker som tystnadsplikten hindrar mig från att blogga om.

Det är såklart tråkigt, men samtidigt är det bra på ganska många sätt. Nu när jag lever i den verkliga världen kan jag inte tänka sönder saker. Det gjorde jag alltid förut, tänkte och tänkte tills jag var så intrasslad i mina egna resonemang att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Nu går jag mest bara rakt fram och funderar inte så mycket över vad som skulle hända om jag svängde av helt plötsligt. Det känns inte viktigt.

Hoppas att ni har förståelse för detta.