På vift

Jag är i Linköping. Vi lyssnar på tysk blipblop-musik. Sanna står brevid mig med en hel lime intryckt i munnen.

Jag fick också in den.

Christofer lider av ganska svår personlighetsklyvning. Ibland blir han en finsk alkis. Idag när vi satt och åt sa han helt plötsligt "Kanse nulla särringen...". Sen såg han sig förvirrat omkring och undrade varför han sagt så.

Det är roligt att stå på händer i Christofers säng, jag kan stå på en hand.

Igår var vi på en universitetsklubb, det var väldigt förlösande att dansa till gammal hederlig toxic-musik och snurra runt inne på toaletten för sig själv.

95-procentig vodka är inte att rekommendera förresten, smakar förjävligt.

Nu blir det rom och fest igen. Adjö!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0