Natt? Morgon? Allt är relativt.
Jag skrev ett långt inlägg om hur krisig jag känner mig, men jag skulle inte stå ut med att spendera natten med mig själv om jag publicerade det. Nu skriver jag bara en tramsig liten nattdikt och lägger mig sen.
Karin bor i ett främmande land,
där man vinkar på avstånd men inte tar i hand.
På Sunes balkong finns plantor och ljus.
Karin ser det från sitt mossgröna hus.
Inget hellre vill hon än att hälsa på,
dricka kaffe och prata och så.
Men så gör man inte, tänker Karin och ser
att Sune står ensam när solen går ner.
Ingen vill vara ett neggo, eller hur?
Därför avslutar jag dikten i dur.
Karin tar sin klänning med prickar,
tänker: "jag står stilla fast klockan tickar".
Sunes hjärta hoppar och far,
när Karin efter natten vill stanna kvar.
Det mossgröna huset behövs inte mer.
Och Sune har sällskap när solen går ner.
där man vinkar på avstånd men inte tar i hand.
På Sunes balkong finns plantor och ljus.
Karin ser det från sitt mossgröna hus.
Inget hellre vill hon än att hälsa på,
dricka kaffe och prata och så.
Men så gör man inte, tänker Karin och ser
att Sune står ensam när solen går ner.
Ingen vill vara ett neggo, eller hur?
Därför avslutar jag dikten i dur.
Karin tar sin klänning med prickar,
tänker: "jag står stilla fast klockan tickar".
Sunes hjärta hoppar och far,
när Karin efter natten vill stanna kvar.
Det mossgröna huset behövs inte mer.
Och Sune har sällskap när solen går ner.
Kommentarer
Postat av: Björn
Vilken jättefin dikt! Fängslande, bra rim och härligt flyt. Och inte alls tramsig! Även om jag generellt sätt gillar lyckliga slut så hade den gärna fått sluta i mörker. Jag tror att det hade skapats lite mer kontraster då som fått dikten ännu mer gripande. Men jättebra jobb tycker jag!
Postat av: Lisa
haha åh josse du är så bra. en dikt med äkta josse touch, love it!
Trackback
