jossevafan

Jag hade helt glömt hur kort en helg är. Man märker inte sånt när man går hemma och dödar tid hela veckorna.

Fredagen ägnades åt sofistikerat balettittande på Operan med Julia, hennes bror, hennes mormor och hennes mormors väninna. Det var helt fantastiskt. Vi applåderade lyriskt när de vältränade männen i genomskinliga kroppsstrumpor ålade runt på scenen, och de graciösa flickorna som skred fram likt överrörliga flamingos fick oss att dra efter andan.

Igår var det utgång. Det blev en sån där kväll där alla var överallt och ingenstans. Plötsligt kom en kille från mitt gamla gymnasium smygandes bakifrån och klamrade sig fast vid mig. Jag försökte fly men han höll i mig helt krampaktigt och skrek: "Vi måste! För naturens skull! Eller är jag inte tillräckligt snygg för dig?". Jag stammade fram någonting, slet mig loss och sprang därifrån.

Det roligaste var nog hemfärden. Björn vandrade lyckligt ovetandes om det ut på en stor isfläck vilket resulterade i att han tappade balansen och gled omkring med armarna vevandes i luften som en ovanligt energisk rejvare.

Imorgon börjar jobbet igen. Men det känns skönt, jag skjuter upp allt beslutsfattande kring min framtid ett litet tag till.

Adjö