Aha!
Jag misstänker starkt att den här dagen är en kamouflerad söndag, en ulv i fårakläder! Min mage säger det och jag litar på den i alla lägen.
Det som talar för att denna torsdag är en bedragare är följande: Jag har (förutom cirka nio timmars arbete, men de har jag lämnat bakom mig) fyllt två stora glas med godispapper, sprungit rakt in i en tvättmaskinslucka med höften före så att jag nästan svimmade av smärta och halvsovit framför antikrundan. Det blir inte mer söndag än så. Dessutom känner jag mig ful och tråkig och gnällig och lite, lite mordisk av okänd anledning.
Och mina grannar ska skilja sig. Jag skulle kunna välja att berätta om mina andra grannar som fortfarande håller varandra i handen och pussas i rulltrappan fast de har två vuxna barn och långt näshår. Men det gör jag inte...Eller gjorde jag det?
