jossevafan

Jonka ville leva sitt liv i ett nytvättat lakan,
med puffig tvättmedelsdoft ända upp till hakan.
Någon fin färg och kanske ett broderi,
mer krävs inte för att trivas där i.
"Mamma?" frågade Jonka nervöst,
"min dröm, kan det bli så? eller är det bara meningslöst?"
Jonkas mamma tänkte efter med omsorg,
sedan tog hon upp ett lakan ur familjens tvättkorg.
"Tvätta det här och lev i det sen"
sa hon, och Jonka sprang till tvättmaskinen.
Han öste i en näve pulver eller två,
och tryckte på knapparna lite på måfå.
Han blev arg på luckan som var så trög,
och sen kom det en pipande signal som var jättehög.
Jonka tänkte att lakandrömmen får vänta några år,
"tills jag får basröst och mera brösthår".
Nu bor Jonka i en tvåa i Sandsborg.
Med en katt och utsikt mot ett torg.
Han vet nu, ja han har förstått,
att det inte räcker med bara ett lakan som luktar gott.