jossevafan

Är det okej att leva ett passivt liv ibland? Får man kissa i diket medan tiden kör förbi?

Jag har faktiskt sprungit ganska mycket i mina dagar. Sprungit från klistriga tankar, ledsna ögon och besvärliga beslut. Fast, det spelar nog ingen roll hur fort man springer egentligen. I jämförelse med det man springer ifrån är man alltid ett överviktigt barn med kärlkramp och en inhalator i fickan. Klistertankarna hinner ifatt, det är det de är till för.

Det passiva livet känns inte helt rätt det heller, men det har liksom bara blivit. Jag orkar inte ens försöka gå halvsnabbt framåt, det skulle vara som att vada i kolasås som jag brukar säga. Istället hänger jag mig åt rastlöst överutnyttjande av Stockholms bussnät och femtimmarspass av Lost-tittande. 

Jag önskar att någon kunde tala om för mig att mitt passiva lilla liv inte är helt meningslöst, att det nog ska leda någonstans till slut, att man inte alltid måste springa för att komma fram. Just nu ser det mörkt ut, bevisen på att jag någonsin kommer att uträtta något viktigt är få. Idag var det en gubbe på tunnelbanan som ville använda mig i sina runkfantasier, snälla säg att jag är ämnad för något större än så? Även om det kanske tar lite tid för mig att komma fram till vad.