jossevafan

Jaha, så sitter man här med ett alldeles nytt år kastat över sig. Nyår är för mig vad vinterns första snö är för SL. Jag vet att det kommer, jag planerar och känner mig lika redo som en pojkscout, men sen när jag står där och huttrar med champagne i ögat inser jag att jag inte kommer ihåg hur man gör. Hur jag än försöker minnas vad man gör med året när det är helt nyfött så kan jag inte. Hur gjorde jag förra året? Attackerade jag bara året på första bästa sätt? Eller väntade jag på att året skulle attackera mig? Just nu sitter jag här i föräldrahemmet med en tom chipspåse och känner mig helt handfallen.

Hur som helst tror jag att det löser sig, det gjorde ju uppenbarligen det med 2009 för när jag tänker efter så vet jag nog lite mer nu än vad jag gjorde för ett år sen, och kunskap borde vara ett tecken på framgång.

Det jag framförallt har lärt mig är att den sortens kärlek jag letade efter förut inte finns. Jag trodde att den rätta kärleken var sund och logisk, något man gjorde vid sidan av, som en trevlig liten bisyssla. Så är det inte, man kan inte vara kär vid sidan av, och man kan inte rädda sig själv från att falla. Faller man så faller man, och sen är man körd, då älskar man aktivt dygnet runt. Men det ska vara så, människor som går runt och tror att de är förnuftigt kära är inte kära alls, de är bajsnödigt praktiska och slutar oundvikligen upp som olyckliga själar som rutinmasturberar i duschen.

Jag har även lärt mig att när man kallar kvinnan för det täcka könet så är täck ett motsatsord till otäck, det borde alltså betyda att mannen är det otäcka könet. Det tycker jag är roligt, och lite av en seger också för det betyder att den mansfobi som jag led av under mina första levnadsår inte var helt obefogad.

Nu önskar jag er, i hopp om upplysning, ett gott nytt år! Hoppas att ni slipper fallande isblock, borelia, och andra farligheter.