Vädret
Just när det gick så bra så kom jag in i en skrivsvacka. Kanske var det tentan som bufflade sig in och tog en massa utrymme. Eller kanske var det vädret. Man kan skylla i stort sett allt på vädret. Det är något jag har insett och utnyttjat flitigt de senaste åren. Vad det än är så har det förmodligen någonting att göra med vädret. Idag kunde jag till exempel omöjligen plugga eftersom det var femton plusgrader och strålande sol. Alla vet att en sådan aprildag är dyrbar och måste tillbringas utomhus med ansiktet vänt mot solen.
Jag hörde på radio för länge sen att människan automatiskt blir tröttare och hungrigare på hösten, det är så vi är skapta. Att jag sitter blekfet och gäspar hela oktober och november har alltså ingenting med dålig karaktär att göra, det är bara höstens fel. Och hösten, den är ju inte mycket mer än dåligt väder egentligen, så i grund och botten är det alltså vädrets fel.
En annan gång så hörde jag (det här var nog på TV) att den vanligaste anledningen till att folk inte kan sova är att de fryser om fötterna, utan att ens veta om det. AHA!! Vädrets fel igen. Kanske försöker man överlista den här kylan som kommer smygandes om nätterna genom att sova med raggsockor, men då får fötterna ingen frisk luft och så får man fotsvamp. Sen skäms man så mycket över sin fotsvamp att man inte vill gå på vattengympa som man brukar. Man går kanske inte dit på flera veckor, och sen börjar man känna att det är ganska skönt att bara gå direkt hem efter jobbet istället, och äta till exempel en mumsmums framför Go' kväll. Man lägger på sig några trivselkilon och plötsligt får man höra på jobbet (man jobbar som fallskärmsinstruktör) att man visat tecken på bristande moral och inte går att lita på längre, så man får sparken. Och till råga på allt får man veta att man utvecklat åldersdiabetes. Det blir rätt många mediciner att betala och för att få det att gå ihop startar man en liten verksamhet där man gör hennatatueringar på folk på gatan, fast man har inget tillstånd, och så åker man fast och får böta skitmycket. Efter allt detta ger man upp och hoppar från balkongen, men det är inte tillräckligt högt för att man ska dö, man blir bara några centimeter kortare. Då tipsar ens granne av någon outgrundlig anledning Go' kväll om storyn och plötsligt sitter man där och berättar om att man från början inte ens visste om att man frös om fötterna och allt känns väldigt surrealistiskt, och så får man en makeover, och en reflex att ta med sig hem.
Vädret alltså...
Men jag lovar att försöka övervinna vädrets makter i framtiden och skriva lite mer och lite bättre, mest för min egen skull, men ändå.
HEJ!
Kommentarer
Trackback
