Nattrapport
Veckorna när jag skriver tenta blir alltid konstiga. Jag blir blödig och sitter och gråter till amerikanska tv-serier, jag är vaken hela nätterna och jag lever på nudlar, mackor och kidneybönor. Dessutom blir jag socialt undernärd och lyssnar på radio bara för att tanken på att andra lyssnar samtidigt som mig gör att det känns lite mindre ensamt.
Ikväll hade jag tänkt gå och träna för att få en paus. Jag var stolt över mig själv för att jag tog intitiativet till att göra något så duktigt. Dessvärre hade jag tittat på ett schema som slutade gälla den här veckan så passet jag skulle gå på fanns inte. Detta vände uppochner på hela min värld och jag stirrade apatiskt framför mig i några minuter innan jag återigen gjorde mig själv stolt och kom på en ny idé! Jag tog en promenad.
Jag vandrade planlöst ett tag innan jag insåg att jag ville undersöka om Fyrisån någonsin tar slut. Jag gick i cirka tre kvart (hela tiden tätt bakom en man med begynnande flint som gick åt samma håll och i exakt samma tempo som jag, vilket jag tyckte kändes besvärligt) innan jag gav upp och vände. Slutsatsen är alltså tillsvidare att Fyrisån aldrig tar slut. Nästa gång ska jag välja en varmare dag och ta cykeln så kanske jag orkar längre. En upptäckt som jag gjorde var att det finns ett litet utomhusgym längs ån. Vilket fantastiskt initiativ! Som en lekpark för kroppsmedvetna vuxna. Jag testade de olika maskinerna lite, det var riktigt roligt, jag kommer definitivt att gå tillbaka dit iförd baddräkt och benvärmare och köra järnet.
När jag kom hem igen såg jag två harar på gården. De åt och såg nervösa ut. Det kan inte vara hälsosamt att alltid äta under stress. Jag undrar om harar kan få magkatarr.
Hej då.
Kommentarer
Trackback
