Vara själv
Jag ska lära mig att vara själv, har jag bestämt. Man måste ju lära sig det förr eller senare. Jag ska ligga ensam i sängen en sen natt, utan att vara full eller titta på serier, och jag ska känna att jag är alldeles, alldeles själv. Om jag drömmer en mardröm och vaknar så finns det ingen där bredvid att berätta det för, och om jag fryser så får jag hämta en filt. Och så ska jag acceptera det.
Frågan är bara hur man gör? Jag har ägnat hela helgen åt att öva mig, eller kvällarna och nätterna åtminstone, men jag kan ju inte påstå att jag är någon naturbegåvning.
Anledningen till att jag måste träna på det här är för att jag är livrädd för att bli en sån som håller vilka händer som helst utan att känna efter, bara för att det är bättre än att vara ensam. En sån som projicerar sina fantasier på andra utan att fundera över om det är det minsta rätt. Om man går runt och tror att man vet vad det är man vill ha så får man skärpa sig. Det vet man inte. Man märker det först när man får det. Och då blir man glad, och det pirrar i tårna.
Så fram tills dess, fram tills det att jag känner att "Just ja, det var det här jag ville ha. Så här ska det vara." så är jag själv. Det är ett jävla helvete. Men så får det vara.
Så här ser jag förresten ut när jag övar mig på att vara själv:
Kommentarer
Trackback
