Konsten att vara själv och dansa samtidigt
Igår övade jag på att vara själv och dansa samtidigt, det gick över förväntan. Låt mig berätta!:
Jag åkte till en fest i Gamla Stan, där Marion var. Det var lite jobbig stämning, folk satt utspridda i klickar och det fanns minst två gitarrer för mycket. På skämt satte jag mig bredvid en väldigt stor ET-docka och gosade med den. Sen blev jag liksom kvar där. Plötsligt insåg jag att jag faktiskt satt och smekte ET's rygg samtidigt som min vänstra ansiktshalva sjönk djupare och djupare in i hans rynkiga bröst. Det var bara han och jag, ensamma i ett hörn. Skämtet var inte längre ett skämt.
Jag reste mig upp för att försöka socialisera lite istället. Marion var dessvärre försvunnen så jag fick samtala med någon man med glasögon. Dock började han efter ett litet tag hångla med en tjej på en säng och jag fann mig själv ensam igen. Jag började känna att det kanske var dags att fly fältet, men då fick jag höra att det fanns en annan fest, i lägenheten bredvid. Jag blandade en väldigt grön drink i ett begagnat plastglas och traskade dit. I hallen möttes jag av glada främlingar som tog med mig till köket och bjöd på rödvin i en kopp med älgar på.
Lägenheten var enorm och det hängde sjalar från en lina i taket. Jag satt länge och pratade med en vikarierande högstadielärare som berättade att han aldrig använde några andra strumpor än Happy Socks. Han fick numera tillochmed rabatt på varje par eftersom han köpte dem så ofta. Sedan bestämde jag att det var dags för dans. Jag kapade spotifylistan och höjde volymen. En svarthårig tjej kom och ställde sig på golvet. Hon drack vin ur en liten blommig kopp och dansade väldigt fint. Dessutom kunde hon sjunga med i alla låttexter. Jag påpekade det imponerat och hon avslöjade att hon i själva verket bara upprepade ordet "vattenmelon" om och om igen. Jag nickade förstående.
Allt fler kom och deltog i dansen, och vi stod där i säkert två timmar och hoppade omkring. Sedan tyckte lägenhetens ägare att det var dags för alla att gå hem. Då gick jag tillbaka till den första festen igen. Där var det cirka fyra personer kvar. En stor och glad tjej satte på rysk musik och dansade passionerat. Jag skuttade glatt med. En småländsk kille ville lyssna på Vengaboys eftersom de spanska utbytesstudenterna i hans korridor brukade göra det. Dansen dog så småningom ut och jag bäddade ner mig och ET i en säng. Detta förevigades med någons kamera, oklart vems. Tyvärr ville hon som ägde sängen sova i den så jag fick överge ET och ta tunnelbanan hem till mamma och pappa. På vägen stannade jag dock och köpte mig en fetawrap.
Slutet gott allting gott. Jag hade helt sjukt kul, på egen hand. Jag klarar mig själv.
Nu ska jag äta en glassbåt.
Kommentarer
Trackback