Eeep
Igår var jag rätt full, det känns idag. Mycket tyder på att jag kan ha sprungit över en leråker. Fast det är nog mer troligt att folk har hoppat väldigt entusiastiskt på mina fötter med sina smutsiga skor. Det leder förstås vidare till frågan: "Hade de sprungit över en leråker? Och i såna fall, varför?".
Gud, jag är föör bakis för det här. Jag sova, nu!
Hunger
Idag har jag tittat på fotografier av små indier som tumlar runt i havet, hand i hand. Jag har köpt skor också, och provat hattar. Dessutom har jag bockat av en plats på min hångellista, café fåtöljens toalett. En nödstoppad hiss betade jag av för rätt länge sen, så det går framåt.
Igår åt jag micromat som skrek när den var färdig, det var spännande. Och så tittade jag på The Red Shoes och grälade med min rubiks kub.
Nu får jag mat, tacka vet jag curlingmammor!
Adjöss
Aha!
Jag misstänker starkt att den här dagen är en kamouflerad söndag, en ulv i fårakläder! Min mage säger det och jag litar på den i alla lägen.
Det som talar för att denna torsdag är en bedragare är följande: Jag har (förutom cirka nio timmars arbete, men de har jag lämnat bakom mig) fyllt två stora glas med godispapper, sprungit rakt in i en tvättmaskinslucka med höften före så att jag nästan svimmade av smärta och halvsovit framför antikrundan. Det blir inte mer söndag än så. Dessutom känner jag mig ful och tråkig och gnällig och lite, lite mordisk av okänd anledning.
Och mina grannar ska skilja sig. Jag skulle kunna välja att berätta om mina andra grannar som fortfarande håller varandra i handen och pussas i rulltrappan fast de har två vuxna barn och långt näshår. Men det gör jag inte...Eller gjorde jag det?
Filmer som jag minns att jag gillade och gärna skulle se igen
- Swimming upstream - Dels är det en fin film och dels så tilltalar det mig att Jesse Spencer (den oklanderligt pojkvackra doktorn i House) har simmarrygg och väldigt små badbyxor, och blir slagen av en alkoholiserad Geoffrey Rush.
- Ma vie en rose - Fantastiskt charmig film som Julia tipsade mig om med motiveringen "det är en pojke som vill vara en flicka och så flyr han med en barbiedocka". Det säger ungefär allt.
- Look both ways - Jag minns inte så mycket av den här filmen. En man har cancer och en kvinna målar bra och ser döden överallt. Tankeväckande.
- C.r.a.z.y - Snyggt, bra musik, bögar, hjärtevärmande, allt det där man vill ha. Ska inom en snar framtid kidnappa Marion, Julia och den här filmen.
- The shape of things - Intressant film med både Rachel Weisz och Paul Rudd. Såg den nån natt på TV, brabra!
- It's all gone Pete Tong - Knarkgrävlingsfen kan vara det bästa jag sett någonsin.
- Inside I'm dancing - Åh vad fint det här var, och tjejen hade så mysig halsduk.
- Mandomsprovet - Det är nåt visst med lille Dustin Hoffman, för att inte tala om det mysiga Simon & Garfunkel-soundtracket. Kan liksom inte minnas så mycket mer än att jag älskade den.
Nu orkar jag inte mer. Tvingades just sitta i trapphuset i 20 minuter iförd pyjamas, med mamma. Pappa tog nämligen nycklarna med sig och åkte till konsum medan jag och mamma lyckligt ovetandes om detta befann oss i tvättstugan. Idiotiskt.
See ya!
Smet
Imorgon ska jag vara på jobbet kvart i åtta och på eftermiddagen är det utvecklingssamtal med en elev och hans föräldrar. Utvecklingssamtal!? Hjälp liksom, jag kunde inte ens komma på något att säga på mina egna utvecklingssamtal i skolan, och då var det ändå mig det handlade om. Sjukt. Helt uppenbart borde jag alltså sova nu, djupt och tungt och hårt. Det ska jag också, ska bara bli färdig med dagen först. Man kan inte somna ofärdig, hur vaknar man då? Man kanske hamnar lite efter, och så får man komplettera den dagen sen, nån kväll när alla sover även fast det luktar så gott på balkongen.
Natt natt!
Jag återvänder...lite
Kanske var jag aldrig en del av er vardag, men låt mig tro det, att ni grät lite inombords när jag bestämde mig för att pausa. Trots att ni aldrig skrev "Neeeej! Jossevafan! Överge oss inte!" i kommentarsfältet så vill jag gärna behålla bilden i mitt huvud där ni knapprar lite extra hårt på tangenterna och sveper en kokhet automatlatte medans mina sista ord sjunker in. Så vi kör på den versionen tycker jag.
Möjligtvis är jag tillbaka nu, på halvtid, vi får se. Jag drömde om bloggen i natt, att jag skrev och skrev. Om jag lirkar lite kanske den kan drivas på annat än ångest. Vad tror ni? Personligen hoppas jag att sol i ögonen och täta hjärtslag kan fungera, eller så räcker de där stunderna när jag hittar någon annans ord i min mun och någon annans lukt i mitt hår.
Au revoir!