jossevafan

God kväll.

Ibland när man inte riktigt vet vem man är så är det skönt att ha någon som berättar det för en. Jag har en handsalva som gör det. "Du har torra och nariga händer som ibland svider och får självsprickor" säger den. Shit, handsalva, ingen känner mig som du gör. Den vet vad jag behöver också: "Du behöver en skyddande och mjukgörande handsalva utan konserveringsmedel, som återfettar dina händers hud och nästan ligger som en skyddande handske vid vått eller smutsigt arbete". Tack, handsalva, nu när jag har dig blir nog allt bra. Allt.

Någon borde uppfinna en spray som bevarar dofter. Lite som när man sprayar på en teckning som man har gjort med kolkritor för att den inte ska suddas ut, fast man sprayar på till exempel ett örngott istället, för att hemmalukten ska stanna kvar även om man åker långt, långt bort.

Jag undrar varför killar på film kommer efter tre minuter, och jag undrar varför tjejerna aldrig ser ens lite besvikna ut.

Sov gott.

Jonka ville leva sitt liv i ett nytvättat lakan,
med puffig tvättmedelsdoft ända upp till hakan.
Någon fin färg och kanske ett broderi,
mer krävs inte för att trivas där i.
"Mamma?" frågade Jonka nervöst,
"min dröm, kan det bli så? eller är det bara meningslöst?"
Jonkas mamma tänkte efter med omsorg,
sedan tog hon upp ett lakan ur familjens tvättkorg.
"Tvätta det här och lev i det sen"
sa hon, och Jonka sprang till tvättmaskinen.
Han öste i en näve pulver eller två,
och tryckte på knapparna lite på måfå.
Han blev arg på luckan som var så trög,
och sen kom det en pipande signal som var jättehög.
Jonka tänkte att lakandrömmen får vänta några år,
"tills jag får basröst och mera brösthår".
Nu bor Jonka i en tvåa i Sandsborg.
Med en katt och utsikt mot ett torg.
Han vet nu, ja han har förstått,
att det inte räcker med bara ett lakan som luktar gott.

I februari ska jag:

Laga någon ny spejsad maträtt minst en dag varje vecka.

Försöka lägga mina pengar på sådant jag kommer ihåg (istället för en rom och cola en halvtimme innan stängning.)

Njuta av mina sovmorgnar och inte känna mig som en parasit på samhällskroppen.

Tjyvlyssna och spionera lite mer.

Koka ris.

Skaffa ett nytt ID-kort. (Och försöka att inte se ut som ett lik från en drunkningsolycka på bilden.)

Bli lite mer passionerad. Typ blunda när jag äter god mat, och stöna lidelsefullt efter en klunk rödvin med nötkaraktär.

Åka skridskor, slicka på istappar och åtminstonde låtsas som att jag tar årstiden med ro och inte vill yxmörda varenda liten snöflinga som faller.

Få bättre koll på vilka friskispass som är helt fria (eller i alla fall så fria som möjligt) från dansbandshits och äldre män i ljumskkorta shorts.

Göra jättejättefina textiltryck.

Skapa en hatt i papier mache, eller en mask kanske. (Ooh, göra gipsmasker med såna där gipsbindor...kleta folk i ansiktet och kräva att de lider för konsten.)

Här är en bild på när jag är liten och klär på mig, man ser lite av mammas finger högst upp: