jossevafan -

Apropå oro

Jag tänkte på det här med dåliga egenskaper, och så tänkte jag att dåliga egenskaper kan vara ganska trevliga. Till exempel tycker jag om folk som är lite lagom neurotiska. Jag tror att det beror på att jag förstår mig på dem. För mig är det fullt logiskt att vara lite neurotisk. Något jag däremot inte förstår mig på är folk som aldrig verkar oroa sig över någonting, eller som åtminstone bara oroar sig någon gång i månaden, på sin höjd, och då över något som är verkligt oroväckande. När de här människorna går och lägger sig så snurrar de runt tre-fyra gånger, gäspar ner i kudden och sen somnar de. Hur är det möjligt? Hur kan man bara somna sådär? Det kan jag inte för mitt liv förstå. När jag går och lägger mig måste jag tänka på att ligga med ansiktet ut mot rummet, så att det inte kommer en ninja eller liknandande, utan att jag märker det, och stryper mig. Jag måste se till att det inte sticker ut en massa vassa fjädrar ur kudden, för tänk om en av dem skulle vara lite extra vass och sticka hål på min halspulsåder så att jag förblöder i sömnen.

Efter att ha vaknat klockan sex imorse av att jag skallade väggen med all min kraft måste jag nu dessutom börja oroa mig för att jag ska göra om detta och lyckas knäcka näsbenet på mig själv.

Jag oroar mig för att folk helt plötsligt ska tappa förståndet. Att någon, när jag ska gå över gatan, helt plötsligt blir galen och kör rakt in i mig med sin gamla volvo. Eller att någon ska falla för en impuls och sticka fram en fot när jag ska springa ner för trappan vid centralstationen.

En annan sak som jag oroar mig för är att bli vittne till en olycka. Att någon ska välta med cykeln och spräcka skallen mot trottoarkanten. Jag kan inte första hjälpen. Fastän jag har gått minst tre snabbkurser kan jag inte första hjälpen. Om alla använde hjälm skulle mitt liv vara rätt så mycket mer fritt från bekymmer, faktiskt.

Trots att jag oroar mig så mycket så är jag faktiskt inte ett dugg oroad över just det. För som jag sa så finns det dåliga egenskaper som kan vara riktigt trevliga och jag skulle vilja hävda att det här är just en sådan. Det är ju inte som att jag tvingar på min oro på någon annan, förutom just nu då kanske. Några små neuroser ibland är chict. Neuroschict.

2011-03-25 @ 01:19:26 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Krishantering

Hej

Jag har kommit till en insikt; jag krisar på tok för ofta och på tok för mycket. Det räcker med att jag har haft en tråkig dag och så går jag in på facebook och ser att någon annan har haft en skitbra dag. Då sätter jag mig och stirrar apatiskt och tänker att det är ute med mig, att jag aldrig någonsin kommer att ha det lika roligt som den där människan på facebook har haft det just idag. Jag borde ta bort alla mina lyckade och intressanta facebookvänner, med snygga profilbilder, och bara behålla de som statusuppdaterar om sina frukostmackor och vilket tv-program de ska se ikväll. Eller så kan jag börja iscensätta bilder där det ser ut som att jag är med om helt sjukt spännande saker. Typ en där jag spontanslukar ett svärd på stora torget och en där jag har bjudit in sexton leguaner i mitt rum och står mitt ibland dem iförd en blå Jofahjälm och trettiotvå kompishjärtan, med ett ansiktsuttryck som säger ungefär: "Hur fan blev det såhär? CraZy!". Jag skulle ju förstås själv veta att allt var fejk, det är en av planens svagheter, men någon slags tillfredsställelse måste det väl ändå finnas i att alla andra skulle tro att jag lever rockstjärneliv här i Uppsala?

Dagens mest galna grej var att jag under några laddade ögonblick trodde att jag höll på att få lila hår. Jag hade i lite toning för att bli av med utväxten och när färgen började verka antog den samma nyans som blåbärssylt. Dessvärre blev håret bara brunt, med en röd ton. Lila hade ju varit klart mer spejsat. Nu tänker kanske ni: "Men färga håret lila från början då, gnällobert!" Men nej, det fungerar inte så. Man måste råka få lila hår, det är ju det som är det galna. "Oops", ska man säga, och så ska man gå runt med en gammal lovikkamössa på sig tills färgen gått ur. Fast jag skulle nog inte göra det, precis som jag aldrig skulle sminka över en blåtira, blåtiror är snygga.

Adjöss med er!

2011-03-22 @ 01:36:34 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Josefinan i ölen

2011-03-21 @ 20:28:34 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Elefant

Jag genomlider lite utav en livskris idag så ni får en elefant som jag skapat i terapeutiskt syfte.

2011-03-16 @ 23:52:38 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Sängkaos

De storslagna dansplanerna genomfördes på ett beundransvärt sätt, måste jag säga. Jag och Jack drack stora mängder gin & tonic och sen tog vi oss till Liljeholmen, glada i hågen. Vi kände oss lite vilsna men sen hittade jag en krullig typ som vi kunde följa efter, i smyg.

Sen drack vi burköl (jag hällde lite av Jacks på golvet också) och hoppade omkring.

I lördags var vi och såg Klungan på Dansens Hus med Jacks familj. Det var mycket, mycket roligt. Jag blev inspirerad till att lära mig fler dialekter, undrar om man kan beställa dialektkurser, på CD-skivor kanske?

Idag åkte jag tillbaka till Uppsala och utförde mina städsysslor. Efter att jag gjort det fick jag feeling och tänkte att jag skulle vända på min säng, mest för att se hur det skulle se ut. Jag mätte med rött paketsnöre och kom fram till att det hela var möjligt. Jag flyttade sängen cirka en decimeter, sen lossnade ena benet, och sen lossnade det andra. Jag fick ropa på Sanna, och vad som börjat som en impulshandling förvandlades till ett riktigt projekt. Efter att jag satt fast benen igen och vridit på sängen, samt flyttat lite andra möbler, kom jag fram till att det nog var bäst som det var från början. Men nu får det vara så här ett tag. Och vem vet? Jag kanske har skapat skitbra feng shui här inne nu så att jag sover som en nedsövd mops inatt.

Natti natti

2011-03-14 @ 00:36:27 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Fredag då

Hej! Fredag! Sol!

Ikväll har jag och Jack storslagna planer på att gå ut och dansa. Storslagna planer kan vara farliga, särskilt med tanke på att jag och Jack i regel bara spontandansar. Vi får väl se hur det går helt enkelt.

Jag var hos frisören i förmiddags. Jag hade jättesmutsigt hår och så ingick inte hårtvätt, jag fick betala fyrtio kronor extra. Det var inte ens en bra hårtvätt, temperaturen växlade mellan halvljummen och skållhet hela tiden eftersom de hade krångel med rören. Sen var frisören värsta neggot också. "Det ser fortfarande lite konstigt ut men du får stå ut med det helt enkelt." sa hon när hon var klar.

När jag kom hem klippte jag lite själv med en nagelsax.

Nu ska jag diska och sen ska jag springa till stationen och ta första bästa tåg till huvudstaden.

Hej!! (Jag fortsätter på havstemat, här är jag och mamma i en båt för länge sen.)

2011-03-11 @ 16:31:33 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Natalie Portman-noja

Jag var och såg Black Swan. Ojojoj. Jag satt som ett stort, bultande hjärta i biostolen och bara gjorde ont. Kunde jag utveckla så skulle jag göra det, men jag är alldeles för trött.

När jag kom hem från bion kändes allt så bräckligt att jag var tvungen att titta på det här klippet. Nu känns det bättre.

God natt!

2011-03-09 @ 23:55:49 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bra helg

Den här helgen var rolig och bra! Vilket självklart betyder att jag inte gjorde något alls av det som jag borde ha gjort. Jag borde ha läst minst 100 sidor i den ångestframkallande tråkiga boken Land och Stad och så borde jag ha tränat, och eventuellt svarat på en frågelista, och sökt sommarjobb. Istället övernattade jag i en kuddkoja som Rebecca byggt åt mig, gick på en långpromenad i solen och njöt av att slippa frysa, duschade jättelänge, drack rom och cola, skapade en jewish rabbi med samestövlar av en citron, halkade, åt kikärtor i sängen, promenerade ännu mer och åt stora mängder kladdkaka.

Imorgon är en sån där tidig morgon. Usch och fy.

Jag måste sova.

Usch och fy.

Hej!

2011-03-07 @ 00:30:04 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

I väntan på tolvslaget

Här sitter jag som en annan nyårsfirande femåring och inväntar tolvslaget. Jag är nämligen den man ska maila om man vill följa med på en resa till Kraków i maj, och idag är sista anmälningsdagen. Det vore ju illa om någon anmäler sig typ 23.59 och jag missar det, så jag väntar. Jag känner mig som en väktare av någonting heligt.

Igår hetsåt jag ett helt paket Läkerol. Eller, det var inte ens Läkerol, det var någon slags ful-Läkerol från Lidl. Sen fick jag jätteont i magen, så gör aldrig det. Det är mitt råd till er. Goda råd är dyra, säger man väl? Det här var helt gratis, så det var väl kanske inte så gott då.

Jag fick slut på saker att skriva så nu har jag bläddrat lite i en diktbok av Bob Hansson som jag lånade på biblioteket förut. Han skriver att om man anstränger sig för att tycka om till exempel tråkiga gubbar på TV, knarkare eller majorer så är det lite som att tycka om sig själv i förväg, för man kanske blir en sådan någon gång. Det tycker jag låter smart. Fast jag blir nog ingen av de där grejerna. Jag tror att jag kanske kan komma att bli en långsam tant med grumliga ögon och en lätt doft av hårbotten, så jag ska anstränga mig lite extra för att tycka om sådana från och med nu.

Och vips så blev klockan 00:00 och inga fler anmälningar kom in. Nu kan jag somna, förvissad om att jag skötte mitt jobb som väktare av den heliga hotmailadressen.

God natt!

2011-03-04 @ 00:02:17 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()