Leva vanligt
Jag har alltid varit så rädd för det vanliga livet. Att rulla kundvagnar i gamla hjulspår i femtio år för att sedan bryta lårbenshalsen vid ett dåligt asfalterat övergångsställe. Men nu undrar jag om jag inte har börjat omvärdera det hela. Det är ju ändå aldrig de stora sakerna som slår mig med häpnad. Jag gick tillexempel till Kaknästornet för att få känna mig sådär härligt, svindlande liten. Men det gjorde liksom inget för mig. Jag stod där nere och tittade upp. Kände efter i tårna. Inget.
Kan man leva ett vanligt liv och ändå vara lite ovanlig på fritiden? Leva stort på halvtid. Så länge jag får gå vilse ibland, eller cykla i en halvtimme bara för att köpa Muminplåster kan jag nog stå ut med att inte erövra världen. Och allvarligt talat så tror jag att världen klarar sig jättebra utan mitt erövrande.
Här är en lista över kriterier som jag tror att man måste uppfylla för att kunna vara lycklig med ett vanligt liv:
- Pengar. Inte i överflöd, men man måste helt klart ha tillräckligt mycket för att kunna resa lite ibland. Eller ha råd att misslyckas med en avancerad valenciansk paella en vanlig onsdagskväll.
- Ett bra jobb. Och med bra menar jag antingen att man ska trivas med det, eller att det ska vara så lätt att sköta att man kan låtsas att man gör något helt annat medan man är där.
- Kärlek. Det behöver inte vara den sortens kärlek som pirrar för jämnan. Man behöver inte ha sex i ett lingonris mitt under löprundan. Man behöver inte ens gå längs stränder och stryka hårslingor ur varandras ansikten. Även om det kan vara fint förstås, men livet är ju i slutändan det samma. Kärlek behöver man för att göra det där oändliga i livet lite mer uthärdligt. Som att diska tillexempel. Vart man än tar vägen kommer det alltid att finnas kastruller och glas och teflonpannor, och de kommer att bli smutsiga, om och om igen. Ska man kunna acceptera det, då måste det finnas någon som då och då vill kyssa en i nacken samtidigt som man står där med uppblötta brödsmulor under naglarna.
- En gnutta oförutsägbarhet. Av självklara anledningar. Ibland vill man bara hamna någonstans utan att veta hur det gick till.
- Ett balanserat förhållande mellan fint och fult väder. Jag tror att vädret har större inflytande över vårt välbefinnande än vad vi ens kan föreställa oss.
- Tystnad och lagom långa transportsträckor. Samt människor som vågar dela ens tystnad och ens lagom långa transportsträckor ibland.
- Sedan så har vi såklart allt det där som är vackert, upphetsande, dansvänligt, gott, gulligt, tänkvärt, spännande etcetera. Vi vanliga människor behöver rulla oss lite i sådant som ovanliga människor har skapat. Dock behöver vi inte Eurovisionsschlagerfestivalen. Det är bara något som vi har fått för oss.
Det blir alltid så med mina listor, att jag får ge mig innan jag känner att jag är klar på riktigt. De blir alldeles för långa annars. Men jag är nöjd ändå.
Listor
Jag läser om Naiv. Super. lite sporadiskt just nu. Därför blev jag inspirerad till att sammanställa följande listor:
Vad jag har:
- En halvfärdig c-uppsats
- Väldigt suspekt webbhistorik
- 18 dagars jobb i sommar
- En kamera (som fungerar för tillfället i alla fall)
- Många russin i magen
- En säng
- Föräldrar
- En grismask
- 386 Facebookvänner
- Några fräknar
- En cykel i Stockholm
Vad jag inte har:
- En vettig dygnsrytm
- En plan
- Mjölk till morgonkaffet
- En cykel i Uppsala
- En maskeraddräkt
- Vägglöss
- Ett pass
- Armmuskler
- Auktoritet
Klicka med fördel även på den gula elefanten
