23e juli

Jag åkte på charter och insåg att jag börjar bli vuxen. Inte "ja, jag vill gå upp klockan åtta och göra solhälsningen"-vuxen som mamma trodde, utan mer "nej, jag vill inte ha vodka redbull i håret och visa brösten för Markoolio"-vuxen.

Det är nog en bra grej.

Fast när jag tänker efter ville jag inte titta på keramik och överkonsumera solstift med de äldre turisterna heller. Jag ville mest bara bygga sandslott och leta snäckor med de brunbrända barnen.

Är det också en bra grej? Ja, det är det nog. Hur som helst är jag hemma nu och Stockholm är det vackraste jag sett. Tunnelbanespår och gräsmattor och Konsum och änder och regn, gud vad jag älskar att bo här.

Litet genombrott med min Rubiks också, jag har klarat två hela lager så nu är det bara fyra hörnbitar som sitter fel. Tar tag i det om ett år eller så.

Klicka på blåsfisken/valen nu!


Mina vänner - Igår, idag & ...: Jack

Långa mellanrum blir det mellan delarna. Här kommer Jacks del, och jag hoppar över imorgon-biten för det känns ju bara konstigt.

Jag vet väldigt sällan vad jag är sugen på. Jag brukar tro att jag vet det, men sen sitter jag där med en påse nappar och inser att jag inte tycker om det och aldrig kommer att göra det. Detta innebär att de kanske 3-4 gångerna om året då det jag köpt faktiskt stämmer överens med vad jag var sugen på känns nästintill övernaturliga. Då kurrar jag triumferande och tänker att "Det här, det är en bra dag".

Just så kändes det när jag kom hem till Jack första gången och såg Science of  Sleep-affischen på väggen, hörde Scarlett Johansson-musiken och fick dricka vatten ur vad som verkade vara en guldfiskskål på fot. Sen tittade vi på en svartvit film där någon hamrade på en hjärna, och så enades vi om att vi egentligen inte är dåliga på att småprata, vi tycker bara att det är så fruktansvärt tråkigt.

Jag tänkte inte så mycket på vad det var som pågick egentligen, mer än att det var trevligt och att när vi pratade så kunde vi antingen nita fast varandra i nuet eller driva bort tillsammans. 

Sen hände en massa konstiga saker som förändrade i stort sett allt. Det gick sönder lite och jag trodde att det var kört. Men man kan faktiskt slappna av mer i en bil som har lite repor i lacken än i en som är helt ny. Så allt blev bra, bättre till och med.

Nu, idag, sitter jag här och känner precis som jag brukade göra när jag var liten; att det är så synd om alla som inte är mig. Då var det för att deras liv helt enkelt verkade så meningslösa utan föräldrar som var just som mina, och ett hem som var just som mitt. Nu är det för att de inte har någon Jack. De får inte nosa honom i nacken, dra fingret över hans läppar och andas i samma takt. De får inte känna hur det är att blunda mot hans bröstkorg, att det känns som att det skulle kunna bota cancer, bara att ligga där.

Han är motgiftet till min rastlöshet, för jag tröttnar helt enkelt inte. Han är...ja jag vet inte, väldigt fin bara. Och varje dag är en bra dag.

Bemärkelsedag

Klockan 16.11 idag är det exakt 20 år sedan jag föddes, skallig, ren och harmonisk. Som en buddhistmunk.

Enligt mamma sa det bara "plopp", och det var sommarens varmaste dag.

Pappa brukar aldrig prata om det, jag tror faktiskt inte att han minns. Mamma säger att han var hysterisk och trodde att det skulle vara precis som på tv. Att mamma skulle skrika hysteriskt, badandes i sitt eget blod. Han måste ha blivit förvånad över det lilla ploppet, kanske lite besviken också. Lite drama skulle man väl kunna förvänta sig.

Nu ska jag åka och handla.

Adieu!

2a juli i bilder


Arbetsfri!

Hejsan, nu var det länge sen sist. För att sammanfatta tiden som gått gör jag en punktlista. Jag har:

- Klättrat lite i träd
- Blivit arbetslös
- Hånglat sönder en juccapalm
- Varit på landet och badat
- Gått barfota
- Fått bruna axlar
- Sovit på balkongen

Ja, det var väl ungefär det.

Idag är alltså min första arbetsfria dag, och jag insåg i detta nu att jag glömde be om ett arbetsintyg. Sjuttsingen också. Det kändes konstigt att sluta. Jag lämnade in nycklarna, fick en blå iittala-ljushållare och kramade om barnen. Fast barn bryr sig inte så mycket när man går så det var inget tårdrypande farväl.

Nu har jag mindre än en vecka kvar av oansvarsfull tonårstid, sen blir det till att skaffa äkta smycken, anständiga kläder och ett omdöme. Eller jag vet inte, det är ju i alla fall sommar... Sommaren känns lite som en ovanligt långdragen firmafest då det är okej att ha maskor på strumpbyxan och spilla rödvin i knät på folk man halvkänner även fast man inte går på gymnasiet längre.

I födelsedagspresent önskar jag mig:

- Ett erbjudande inför hösten som jag inte kan tacka nej till
- Hostmedicin
- Minst 50 kreativa idéer till en tatuering
- Ryan Gosling
- Min kroppsvikt i räkchips
- Hårspray

Nu ska jag gå och lägga mig själv i blöt. Lyssna på det här.


RSS 2.0