Mina vänner - Igår, idag & ...: Jack
Långa mellanrum blir det mellan delarna. Här kommer Jacks del, och jag hoppar över imorgon-biten för det känns ju bara konstigt.
Just så kändes det när jag kom hem till Jack första gången och såg Science of Sleep-affischen på väggen, hörde Scarlett Johansson-musiken och fick dricka vatten ur vad som verkade vara en guldfiskskål på fot. Sen tittade vi på en svartvit film där någon hamrade på en hjärna, och så enades vi om att vi egentligen inte är dåliga på att småprata, vi tycker bara att det är så fruktansvärt tråkigt.
Jag tänkte inte så mycket på vad det var som pågick egentligen, mer än att det var trevligt och att när vi pratade så kunde vi antingen nita fast varandra i nuet eller driva bort tillsammans.
Sen hände en massa konstiga saker som förändrade i stort sett allt. Det gick sönder lite och jag trodde att det var kört. Men man kan faktiskt slappna av mer i en bil som har lite repor i lacken än i en som är helt ny. Så allt blev bra, bättre till och med.
Nu, idag, sitter jag här och känner precis som jag brukade göra när jag var liten; att det är så synd om alla som inte är mig. Då var det för att deras liv helt enkelt verkade så meningslösa utan föräldrar som var just som mina, och ett hem som var just som mitt. Nu är det för att de inte har någon Jack. De får inte nosa honom i nacken, dra fingret över hans läppar och andas i samma takt. De får inte känna hur det är att blunda mot hans bröstkorg, att det känns som att det skulle kunna bota cancer, bara att ligga där.
Han är motgiftet till min rastlöshet, för jag tröttnar helt enkelt inte. Han är...ja jag vet inte, väldigt fin bara. Och varje dag är en bra dag.
Kommentarer
Postat av: Bullen
Det är så fint!
Postat av: frido
vill ha lite cred nu när de går så bra.
Postat av: josefina
Haha, jaja tack för mannen Frida :)
Trackback
