jossevafan

Igår var en sån där dag när mitt liv verkade vara en mötesplats för konstiga människor. Först såg jag en tjej på 20+ som bar runt på en sån där porslinsdocka som är för fin för att leka med, hon bar den i famnen som om den vore ett nyfött barn och smekte den ömt över håret och rättade till kläderna på den. Jag försökte titta lite i smyg för att avgöra om det fanns en naturlig förklaring till beteendet, hon upptäckte det och gav mig en blick som sa: "Det här är min Judith och ingen ska få ta henne ifrån mig".

Sen träffade jag Julia för att gå på bio. När vi satt och väntade utanför salongen satte sig en man och hans dejt brevid oss. "Vi sätter väl oss här vid barnen" sa mannen. När dejten gått för att hämta nåt böjde han sig fram till oss med en prydnadskudde i handen och sa: "Här får ni om ni vill nanna kudde, fast det kanske blir efter filmen? Höhö" "Ehm, ja" svarade jag. Tydligen ville mannen fortsätta småprata för han frågade vilken film vi skulle se. Jag berättade att vi skulle se Chanell-filmen och då utbrast han: "Naturligtviis! Då får ni ju lära er allt!" Han nickade till sin dejt som kommit tillbaka och fortsatte: "Vi valde nåt mer ångestladdat vi" "Jahaja" sa jag och Julia och gick därifrån.

På t-banan hem från bion fick jag ett sms, "Plingeling!" sa tanten mittemot mig i ett försök att härma min sms-signal. Det lät som om hon hade satt nåt i halsen när hon skrattade. Hennes man satt tyst brevid.

Idag har jag misslyckats med att vara produktiv.

Jag såg Mammut, filmen, och så ville jag skriva något fint om hur jag känner mig nu. Men jag kan inte komma på något bättre än att jag känner mig som en stor tunga som har bränt sig på alldeles för varmt te. Bortdomnad och lite stickig. Det är inte så fint, snarare äckligt. Tänk er en jättestor, rödbränd tunga i en datastol. (Eew...) Tungan har lätt glansiga ögon, spänd underkäke och lyssnar på CocoRosie.

Det känns som att det är dags att sova. Eller rita något. Vi får se.

Hej...