Uuuuusch
Jag har just varit och sett Johan Glans på Chinateatern med Julia. Kul kul kul. På t-banan dit hände en grej som gjorde mig lite ledsen. Jag satt och berättade om min dag för Julia, med ganska mycket entusiasm eftersom jag spenderat i stort sett hela förmiddagen i tystnad. Plötsligt sa en översminkad tant med tights och hörselskydd till mig: "Snälla rara! Kan du inte bara dra igen? Det är ju utmattande att höra dig". Självklart ville jag ge henne en trotsig blick och skrika: "NEEJE!! Sitt nån annan stans ditt äcklo!". I stället la jag skärrat en hand på bröstet och sa: "Oj... Det var inte med mening".
Varför finns såna människor? Nu kommer jag aldrig mer att våga prata. Jag har en genomträngande röst som får folk (med hörselskydd) att bli utmattade. Jag hatar henne, hoppas att hon äter dålig svamp imorgon och får diarré. Hon kan gott bajsa ihjäl sig. Fitt-tant!
Så, nu känns det lite bättre. Som den obotligt svenska lilla flicka jag är knyter jag näven i fickan och tänker att "Äsch, hon kanske hade en dålig dag; PMS, parkeringsböter eller halsduksludd i ögat". Eller en haschpsykos, ganska troligt av hennes utseende att döma...
(Ja, jag är schizofren)
Un besito para vosotros! Eller nåt.
hahah samma kategori fittmänniska som gubben som lackade ur på en tjej som pratade i mobilen på tuben för några morgnar sen! haahha
älska att dom orkar ändå!