En musiksaga i ett vinterlandskap

Jag skulle gå till konsum och köpa godis så jag slängde på mig diverse varma kläder ovanpå nattlinnet. Det kändes fint och frigjort att pulsa genom snön med musik i öronen och en hemlighet dold under jackan. Bara jag visste att snobben fladdrade närmast min kropp, jag var en terrorist och den uteblivna BHn var min bomb. Uppfylld av den känslan gick jag förbi konsum och vandrade planlöst vidare. Mimandes till Radio Ga Ga skuttade jag rytmiskt över en gata i Kärrtorp och fortsatte sedan in i ett villområde. Till That time med Regina Spektor sprang jag bland granarna i Gamla Enskede och brydde mig egentligen inte om vart jag skulle hamna därnäst. Jag kom ut på en trottoar som jag började gå lite melankoliskt längs till the Boxer. Jag skrek som en kråka på heroin när jag plötsligt fick en gren i ögat.

När Australia med the Shins slogs på fylldes jag med ny energi och styrde kosan mot mitt gamla gymnasium. Mitt på skolgården gjorde jag en snöängel, som en flyktig ros på min skolgångs grav. Sedan låg jag kvar där ett tag och lyssnade på Shooting star med Amy Diamond (en fantastisk låt om man tänker lite utanför lådan). Täckt med snö och rosig om kinderna gick jag hemåt igen, nu till blandade Pet Shop Boys-hits. Livet kändes väldigt bra och jag var inte ens sugen på godis längre. Jag funderar på att ge ut en självhjälpsbok, filosofin är: "Lyssna på musik, stressa inte och skit i planen."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0