På Marions begäran kommer här historien om Berit
En solbränd onsdag i augusti vandrade jag längs åsögatan, på väg hem till Marion på förfest. Jag var på topp, doftande av optimism och med ett tjockt lager självförtroende på mina ögonfransar. Då ringde mobilen. En androgyn, svävande, nästan hypnotisk röst talade om för mig att just jag hade blivit utvald att testa Divine underwears nylanserade trosor. Jag blev genast väldigt skeptiskt inställd till denna jobbiga människa och ifrågasatte allt samtidigt som jag suckade ljudligt. Sen kom jag ihåg att detta ju var en bra dag och på bra dagar existerar inte ordet "Nej". Jag tänte att "Blir idioten glad om jag tar emot ett par gratis trosor så kan jag väl göra det". Utan att ens reflektera över vad jag tackade ja till talade jag in mina uppgifter i något slags muntligt kontrakt. Innan samtalet avslutades fick jag reda på att personen jag pratat med hette Berit.
När jag stod i hissen kände jag hur någonting rispade mig försiktigt inuti magen. En känsla av att ha sålt min själ till Berit spred sig från naveln upp till nackhåren och fick det att klumpa sig i halsen. När Marion öppnade dörren rusade jag direkt fram till hennes dator och googlade Divine underwear. Jag fick upp minst 20 träffar som varnade mig med stora bokstäver för dessa lurendrejare men inte en enda som bekräftade att företaget faktiskt existerade. Förtvivlat ringde jag mamma och gnydde: "Maaaamma... Jag har blivit lurad av en äckeltant som heter Berit och nu kommer hon att ta alla våra pengar och vi hamnar hos kronofogden. Vi måste ringa Sverkeeeer!" Hon försökte trösta mig men jag var helt övertygad om att jag skulle sluta precis som ett av de där bittra puckona i PLUS.
Till slut bestämde jag mig för att supa bort Berit. Hon skulle med hjälp av extrema mängder alkohol raderas ur min hjärna. Jag började med att hetsdricka hemmablandade groggar för att sedan fortsätta på baba sonic med öl, cider, tequila, drinkar och en shot som smakade flourskölj som en främmande tjej satte i handen på mig. Mellan varven stannade jag upp för att känna efter och sluddrade sedan fram: "Nää, hon är inte borta än" till Marion och Kristin. Jag minns faktiskt inte mycket alls från den här kvällen, mer än att jag pratade med en väldig massa människor, om Berit. Plötsligt reste jag mig upp och sa: "Nu ska jag på efterfest i Rågsved!" och så tågade jag ut från stället och satte mig i en taxi. När jag satt där och sjöng tillsammans med chauffören kände jag en kall hand på min axel, jag vände mig om och såg Berits vålnad hånle mot mig. Hon hade följt med hela vägen. Jag hade inga pengar, inga minnen, inget omdöme och ingen balans men Berit, hon fanns kvar. Berit var det ENDA som fanns kvar.
Här föddes uttrycket "Att supa bort sin Berit". Vi gör det ganska ofta, jag och tjejerna. Det finns så mycket man vill glömma, alkoholen är vår motsvarighet till Michael Gondrys Lacuna Inc. Men det slutar alltid med att man inser att i slutändan är Berit allt man har kvar. Sanningen är väl den att om man försöker knuffa bort någonting som redan är djupt rotat så slutar det med att man står tryckt mot det. Jag vet inte riktigt hur man ska göra istället, kanske bara acceptera att Berit kommer att vandra vid sidan om en ett litet tag framöver. Det är ju egentligen ganska idiotiskt att sitta och tänka på att man inte ska tänka på det.
Dagens slutsats: Det är inte lätt att bli vän med sina hjärnspöken men i längden gör det nog ännu mer ont att försöka döda dem.
hur var festen i rågsved? eller åkte du hem?
Det var rätt sjukt att jag trodde att jag skulle på efterfest för det slutade med att jag satt med ett gammalt strul i en jacuzzi, efter att hans kompis spytt ner taxin. Han trodde att han skulle få ligga men jag var lite för full för det, jag la mig bara på hans säng och somnade, fast först sprang jag runt halvnaken i hela hans hus. herre gud, tänk om hans mamma hade vaknat eller nåt.
Jag har jobbat där! Och sålt Devine Underwear! Du vet att du är fucked for life va? Once you're in, there's no getting out...
Du är allierad med fienden alltså? Kan vara bra att veta. Får man lära sig att hypnotisera med rösten när man jobbar där? Jag är förövrigt fri nu. Mamma är bra på att fixa grejer, jag behövde inte betala nåt alls. Fast det ringer fortfarande folk och vill ge mig rakhyvlar och grejer så jag antar att jag finns i ett register över lättlurade människor nu