Priviet kosmonauter
Idag har jag hämtat ut mina glasögon. Jag ser ut som en datahacker, and i looove it! Tänk er han som kommer på lösningen i slutet på independence day fast med galet rött krull och skogshuggarskjorta, det är jag! Jag har alltid velat ha ett personligt datageni i källaren som dricker jolt cola samtidigt som han lite nonchalant knapprar fram en massa hemlig information med bara en hand. Nu kan jag vara mitt eget, med den lilla skillnaden att jag sitter i köket, äter en banan och kollar facebook.
Nu kan jag alltså stryka köpa glasögon på min "saker jag ska göra under hösten"-lista. Svettorgierna med tjockistanter är även i full gång och det är bara en tidsfråga innan jag ser The Royal Tenenbaums. Resten går det lite sådär med: Jag letade nya band för fullt tills ljudet på datorn slutade fungera. Piercinghånglet är fortfarande långt borta eftersom ni är så jävla missunnsamma och inte hittar någon åt mig. Några nattliga applåder har det inte blivit läge för än men det är på g. Så fort jag lyckas hålla mig vaken mer än fem minuter på väg hem från jobbet och har ett korsord ska jag be någon hjälpa mig med det. Jag lärde mig ungefär hälften av det som finns att veta om IB-affären och jag berättade det för Marion och Kristin men sen rann det ut i sanden. En penisformad kaktus verkar jag kunna leta efter för alltid utan att hitta. Jag har fortfarande inte sagt mer än: "Ööh, vart ska den här lådan stå?" till han med snygg tröja, förra veckan log han lite mot mig när jag kom ut från toaletten efter att jag i tron att jag var inlåst hade ryckt panikslaget i handtaget en halv minut.
Den här dagen var lite speciell faktiskt. Det finns en man på mitt jobb som jag brukar kalla för Beiga mannen, han ser ut som en 1,85 meter lång vandrande tunntarm. Han är alltid iklädd beiga bomullsbyxor, beige skjorta, beige vindjacka och beiga vandrarskor. Han har inget hår och så ser det ut som att han går runt och tänker: "Glaset är halvfullt, glaset är halvfullt..." för att tränga bort impulsen att gå ner i matsalen med en yxa och klyva pannben. Det som gjorde att den här dagen skilde sig lite från alla andra dagar var att Beiga mannen hade på sig en piffig vit pikétröja med medelhavsmotiv. Han måste verkligen ha vaknat imorse och tänkt "Tamejtusan! Idag ska jag slå dem med häpnad". Hoppas att någon talade om för honom hur fin han var.
Nugnutt!
(Förresten måste jag bara berätta att restaurangpersonalen på mitt jobb är jäkligt roliga. De kan inte stava nämligen. Förra veckan var det etikgurka och tidigare har det varit röstade grönsaker och fläskbög)
Nu kan jag alltså stryka köpa glasögon på min "saker jag ska göra under hösten"-lista. Svettorgierna med tjockistanter är även i full gång och det är bara en tidsfråga innan jag ser The Royal Tenenbaums. Resten går det lite sådär med: Jag letade nya band för fullt tills ljudet på datorn slutade fungera. Piercinghånglet är fortfarande långt borta eftersom ni är så jävla missunnsamma och inte hittar någon åt mig. Några nattliga applåder har det inte blivit läge för än men det är på g. Så fort jag lyckas hålla mig vaken mer än fem minuter på väg hem från jobbet och har ett korsord ska jag be någon hjälpa mig med det. Jag lärde mig ungefär hälften av det som finns att veta om IB-affären och jag berättade det för Marion och Kristin men sen rann det ut i sanden. En penisformad kaktus verkar jag kunna leta efter för alltid utan att hitta. Jag har fortfarande inte sagt mer än: "Ööh, vart ska den här lådan stå?" till han med snygg tröja, förra veckan log han lite mot mig när jag kom ut från toaletten efter att jag i tron att jag var inlåst hade ryckt panikslaget i handtaget en halv minut.
Den här dagen var lite speciell faktiskt. Det finns en man på mitt jobb som jag brukar kalla för Beiga mannen, han ser ut som en 1,85 meter lång vandrande tunntarm. Han är alltid iklädd beiga bomullsbyxor, beige skjorta, beige vindjacka och beiga vandrarskor. Han har inget hår och så ser det ut som att han går runt och tänker: "Glaset är halvfullt, glaset är halvfullt..." för att tränga bort impulsen att gå ner i matsalen med en yxa och klyva pannben. Det som gjorde att den här dagen skilde sig lite från alla andra dagar var att Beiga mannen hade på sig en piffig vit pikétröja med medelhavsmotiv. Han måste verkligen ha vaknat imorse och tänkt "Tamejtusan! Idag ska jag slå dem med häpnad". Hoppas att någon talade om för honom hur fin han var.
Nugnutt!
(Förresten måste jag bara berätta att restaurangpersonalen på mitt jobb är jäkligt roliga. De kan inte stava nämligen. Förra veckan var det etikgurka och tidigare har det varit röstade grönsaker och fläskbög)
Kommentarer
Trackback