jossevafan

Jag har verkligen känt mig ynklig och ur form idag, jag tror att det beror på att jag igår råkade äta färskost som gick ut för en månad sen. Gammal färskost, vilken paradox. Hela dagen (som i och för sig inte är över än) räddades av att jag såg en rödnäst liten farbror i slussen som hade på sig vad som såg ut att vara en urtvättad smurfmössa.

Jag har tänkt på den här bloggen och kommit fram till att om jag helt oväntat blir attackerad av en psykotisk hemmafru på väg till stan och dör, då är den mina samlade verk. Alla skolarbeten försvann när gamla datorn kraschade så där finns inget att hämta, och om nån så mycket som petar på mina dagböcker när jag har dött så ska jag hemsöka den personen och hänga underkläder i takkronan och annat läskigt. Förmodligen skulle jag få en himla bra besöksstatistik i några veckor om jag dog, för det är ju så att det bästa sättet att bli populär är att dö. Hur som helst, skulle nu olyckan vara framme och jag skulle vandra vidare till de sälla jaktmarkerna, då vill jag ju att folk ska få en bra och riktig bild av mig. Jag tänkte därför försöka slänga in små inlägg ibland som visar vem jag är, och man säger ju att man blir som man umgås så jag börjar på temat: "Mina vänner - Igår, idag och imorgon".

Dessvärre hinner jag inte börja idag men kanske senare i veckan. Jag måste varna för eventuella klyschor och romantiseringar i den här lilla miniserien, jag blir sån när jag ska röra mig bland gamla minnen. Det är alla filmer som har gjort det tror jag, de säger att videovåld orsakar skador på psyket men de anar inte vad Reese Witherspoon eller Jude Law kan åstadkomma. Det är på fullaste allvar så illa att när jag tänker mig ett samtal i huvudet så slår det alltid om till ett tårdrypande replikskifte i sann Melrose Place-anda.

Jaja, nu kom Sanna hit. Farväl!