jossevafan

Den här helgen tog jag mig hem till storstaden för att gå på The Shins på Berns. Fast först satt jag hemma ett tag och åt en macka och lyssnade på när mamma berättade om hur två främmande blinda män, utan någon som helst koppling till varandra, under loppet av en timme hade tagit kontakt med henne och bett henne om hjälp. Jag sa att det antagligen var ett omen. Efter det åkte jag till en kyrka på söder och hörde Frida sjunga en psalm, och sen gick vi då alltså till Berns. The Shins var hur bra som helst och efter konserten sprang vi på gitarristen som stod ute och rökte. Frida sa givetvis något oerhört världsvant och tackade för en bra spelning, själv tittade jag fram lite snabbt och mumlade "Yeah, awesome". Jag är ändå sjukt nöjd med att ha lyckats frambringa ett faktiskt ord och inte bara ett gutturalt läte. Framsteg, helt klart. Resten av natten ägnades åt dans med glada after work-gäng, samt med en klotrund tysk herre i kostym.

I lördags provcyklade jag mammas gamla gula cykel. Jag gillar den. Den är ju gul liksom. Den ska få bli min trogna följeslagare i sommar. Tillsammans ska vi färdas under regntunga skyar, genom heta nätter och mot okända destinationer. Åh. Sommar.

Vad mer har hänt? Jag har hjälpt Marion att flytta. Det gillade jag. Mina vänner borde flytta mer. Det är ju mest jobbigt att flytta själv, men när andra gör det får man så att säga en lagom dos av vuxenlivet utan att behöva leva det fullt ut. Det är lite så som jag föreställer mig att det skulle vara att vara någons älskarinna. Man kan leva förhållandeliv på deltid. Vada runt lite i kärleksklafset utan att behöva dyka huvudstupa ner i det. Fast det fungerar nog inte i praktiken. Så är det med alldeles för många saker.

Nu ikväll har jag och mina föräldrar ätit kvarterskrogspizza och tittat på Woody Allen-film.

Och det var det hela.

Churpa durpa och glad påsk!