jossevafan

Det var så länge sedan jag skrev något alls, så nu tänker jag att vad som helst får duga. Man vill ju inte riskera att orden flyr i brist på uppmärksamhet. Som en bortglömd hamster som kryper iväg och bajsar i jackfickor i protest. Mamma hade en guldhamster när hon var liten. Den hette Eggbert. Jag vet inte om han var bortglömd eller ej men Eggbert kröp iväg och gömde sig bakom en spis. När mamma skulle försöka lirka fram honom så föll det sig så olyckligt att Eggbert fick spisen på sin lilla tass och gav ifrån sig ett fruktansvärt ångestskri. Sen läkte den krossade tassen tydligen ganska fort, men det är ändå inte så jag vill att mina ord ska må. När jag var hemma häromveckan så tittade jag på gamla bilder som mamma hade hittat i morfars lägenhet, och då fanns där en bild på Eggbert, glatt runtspringandes bland gräs och brunbrända människofötter. Det är väl snarare något sådant jag tänker mig.

 

Den här bloggen är väl på sätt och vis ett tidsdokument. Då kan det vara lämpligt att berätta vad som händer just precis nu. Ungefär såhär: Jag sitter i en röd fåtölj i mitt studentrum, jag äter en polkagris, på väggen hänger en tomte, jag funderar kring mat och att jag kanske ska läsa ett kapitel ur en bok om normkritisk pedagogik snart. Jag var nyss ute på en promenad och hämtade matlådor som jag glömt i mitt förra hem, det var ganska kallt och jag blev röd om näsan. Bo är i Flogsta och äter fläskkött. Sen jag kom hem från promenaden har jag tänt några ljus och flyttat lite på soffan. Och så här jag tagit en bild som ska illustrera denna lägesrapport. Här är den: