jossevafan

Jag sitter och äter några gröna vindruvor. Fram till att jag började skriva på det här så var det det enda jag gjorde. Min enda syssla för stunden. Det är inte ofta det händer, att man bara sitter med korslagda ben och stirrar på en klase druvor samtidigt som man äter dem. Det vore ju förvisso ännu märkligare om jag inte ens hade ätit dem. Bara stirrat. Möjligen är det nästa steg. Man kan ju inte äta hur många druvor som helst.

 

Visst är Tussmötevägen ett väldigt bra namn på en väg? Av alla vägnamn som jag kan komma på just nu så är det helt klart det bästa. Namnet ger mig en förhoppning om att kanske, kanske finns det på riktigt något som kallas för ett tussmöte. Mötet mellan två tussar. Herregud. Två små fluffiga figurer som ser kittligt, fnissigt busiga ut kommer studsande från varsitt håll, helt omedvetna om varandras existens. De har förmodligen inga ögon, och har de det så är nog deras fluff för tussigt för att de ska kunna se något genom det ändå. De bara sniffar sig fram och irrar lite hit och dit. Plötsligt snubblar den ena tussen omkull och piper till. Den andra stannar upp, funderar lite, och ger sedan ifrån sig ett ljud som låter exakt som en ensam knorrande bebismage. De börjar försiktigt röra sig mot varandra. När de kommer närmare varandra kan de båda känna på doften att kusten är klar. "Detta är en reko tuss" tänker de, på precis samma gång. De börjar ge i från sig gälla gurglande läten så att de ska kunna hitta varandra och studsar sedan så fort de kan. Tussarna studsar rakt in i varandra, rullar omkull, nosar, piper, nosar en gång till, och sen gnuggar de sig lite mot varandra så att de blir alldeles sprakiga av statisk elektricitet. De lägger sig på marken i en trevlig liten tusshög, och gläder sig åt detta fantastiska tussmöte.

 

Jag vet inte om det där, helt oavsiktligt, blev lite snuskigt.

 

Nu har jag ätit för många vindruvor. Dags att ägna en stund åt att stirra besviket på de som är små och halvruttna. De som får ligga kvar och simma runt i sitt skräpiga sköljvatten. "Kunde ni inte bättre än såhär?... Nähe. Det var väl för jävla tråkigt då."