Om Uno i Blåsut
Uno lever i Blåsut med en vindögd labrador.
Om helgerna spelar han backgammon med sin faster.
När han vinner gestikulerar han med armen och viskar score.
Uno har tre laster.
Särskilt allvarliga är de inte, men han är skamsen ändå.
Den första är att han trängs i köer. Alltså varenda gång.
Av någon anledning kan han inte stå utan att börja gå.
Den andra är att när han kissar i allmänna pissoarer visslar han Estlands nationalsång.
Kanske inte en last tänker du, men Uno visslar osedvanligt gällt.
En och annan trumhinna har han hunnit spräcka under åren.
Den tredje är att han aldrig hinner äta upp en glass innan den smält.
Uno har alltid spår av Nogger och 88:an på låren.
När Uno var liten ville han bli stor.
Han ville växa flera meter och snusa och prata högt.
Nu vill Uno mest ha ett par nya bowlingskor.
Och han vill nog gärna träffa någon fin, men det går trögt.
Han fokuserar på skorna, och på sin labrador.
Kanske att han går på speeddate om en månad. Det tror hans faster vore bra.
Men faster säger Uno, Jag kan inga roliga skämt, och jag har tunt och flygigt hår.
Hans faster vägrar hålla med. Hon tycker minsann att han är någonting att ha.
Fastän du trängs, visslar och dräller med din glass,
inte har råd med bowlingsskor och viskar istället för att prata högt, som du ville,
är du en medelålders herre av högsta klass.
Unos faster boxar till hans arm och säger Du är i sanning en reko kille.
Kommentarer
Trackback
