Alternativ

Vet folk vad de vill egentligen? Eller har de bara plockat ut en av alla de där slingriga impulserna som far genom hjärnan varenda dag, satt upp den på kylskåpet, och sagt "Japp, den här kör jag på."?
 
Själv vet jag ingenting.
 
När jag vaknar på morgonen brukar jag tänka att jag ska bli en sådan som inte gör så mycket alls. Jag tänker att jag ska gå till jobbet, och efter det ska jag åka direkt hem och gömma mig under något stort och mjukt. Kanske skulle jag kunna madrassera hela min lägenhet, tänker jag. Det känns som det enda rimliga.
 
Sen sitter jag på jobbet och ser hur en slags värld byggs upp utanför mitt fönster. Jag tänker på alla andra världar som finns där ute. Och alla människor. Och alla världar som finns inuti de där människorna. Jag tänker att jag vill hitta ett hem i åtminstone några stycken av dem, innan jag dör. Sen tänker jag på döden. Det får mig att inse att det enda som faktiskt, på allvar, när det kommer till kritan, är rimligt, det är att jag säger upp mig på stört och åker på världsturné. Jag vill se allt.
 
På tunnelbanan hem förstår jag att det inte kommer att bli av. Jag vill inte ha någonting som helst att göra med resten av världen. Människor luktar snus och armhåla och de pratar jättehögt om sådant som inte betyder någonting alls. Jag vill bo i ett hus vid havet och gömma mig i garderoben när brevbäraren kommer. Det ska finnas en strand som bara är min, och om någon annan försöker bada där ska jag springa ut naken och göra tutthelikoptern tills de lämnar i panik. Rimligt, helt klart.
 
När jag kommer hem funderar jag över om det är fortplantning jag ska satsa på. Se mig själv i något alldeles nytt. Se det växa. Bjuda det på lasagne och berätta om en tid för länge, länge sedan, när man inte kunde googla sitt eget namn eller borsta tänderna med eltandborste.
 
Sen sover jag, och sen börjar det om. Nyskrivningar, omskrivningar och avskrivningar av alla möjliga liv som jag skulle kunna leva. Fast något gör jag ju. Och gör jag inte det så går tiden ändå. Det är så det fungerar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0